Guding

Gudingen, eller ærfuglen, sägs ha en av de vackraste och mest grandiosa praktdräkter som finns i vår nordiska fauna. Dräktens färger med sina kombinationer är svart med blå glans, ljusgrön, sjögrön, rent gul, gråröd (typ gräddchoklad), brunsvart, kritvit, olivgrön, gråblågrön och grågul.

Efter försommarens ruggning blir dräkten brunsvart, och under höstruggningen, då ejderhanarna vistas till havs och inte behöver imponera på några honor, förlorar de både vingpennor och flygförmåga, medan dykförmågan är intakt.

När de sedan återvänder från ungkarlstillvaron möter de sina honor i full ornat, och följer dem villigt vart de än styr kosan. Om fara hotar, kan vår dykand simma långa sträckor under vattnet, och andas genom att bara hålla näbben över ytan.

För att kunna lyfta från vattnet trängs god förmåga att springa på ytan, och även att flaxa tills vingarna bär, varpå de placerar sig relativt nära vattenytan under flykten. Natten tillbringas på små holmar och skär, eller flytande helt nära varandra.

Min bortgångne vän, den duktige ornitologen Tage Wahlberg, berättade att om man talar lugnande med en ruvande åda, så går det att stryka henne försiktigt över ryggen utan att hon lämnade boet, ibland kan man t.o.m. lyfta den nästan 2 kg tunga honan. Men hon kan lika gärna ta till flykten och spruta sin svarta illaluktande sekret över äggen innan hon slår ned i vattnet och simmade oroligt av och an.

Ejderns ägg och ungar är ständigt utsatta för predatorer, då trut, fiskmås, mink, havsörn, kråka och korp regelbundet skattar dykändernas reden. Ådan förmår inte ensam hålla stånd mot glupska rovdjur, när hennes dygnsgamla dunbollar springer för livet mot vattenbrynet. Ejdern har hos Artdatabanken vid Sveriges lantbruksuniversitet tidigare kategoriserats som ”Sårbar”, men betecknas numera som ”Starkt hotad”. Kanske något att tänka på för dem som kör snabbt med vattenskoter.

Ådan ”lånar” eller utökar gärna sin egen kull med andras ungar, och samarbetar fint med honorna, så ibland kan vissa kullar bestå av upp till hundratalet ungar.

Ærfuglen på bilden målades under ett par hängivna timmar på ”Morups Tånge” i Halland. Ett särdeles vackert landskap inte bara för fågelskådare. Där kan man vandra jämsides med hästar och kor, medan västerhavets vågor smeker sinnet och lugnar en stressad själ.

Tekst og bilde: Pontus Berglund, Galleri 59.

Pontus Berglund er akvarellmaler og illustratør. Pontus er tvilling, oppvokst blant kunstnere i Göteborg. Han driver ”Galleri 59”, en kunstsalong ved Lommelanda Kulle øst for Strömstad, med egen og andres kunst. Han er representert på Bohusläns museum med åtte store akvareller, og på Strömstads kommunehus. Pontus beundrer forgjengelighetens stillsomme skjønnhet, og menneskets kamp for å overleve.