I gamla dagar hade alla husplatser en egen nisse, oftast en gårdnisse, som hjälpte till med olika göromål medan husbondfolket låg och sov. Därför fick nissen alltid ett grötfat varje julaftonskväll. Oftast bodde gårdnissen på höloftet, eller smet in under stolphärbret och försvann i underjorden eftersom han hör till småfolket. Den som stått öga mot öga med nissen vet hur det känns, någon berättade att det gick som en brännande ljungeld genom kroppen… och ”vipps” var nissen borta.
Men alla nissar var inte gårdnissar. Det fanns också fjösnissar, dock sällan på samma lantgård. Fjösnissen höll till enbart i låven och skötte djuren, och tålde varken folk eller andra nissar:
-Äh, gårdnissen bara fjäskar runt husbond, menade fjösnissen och spottade i snön.
-Visar han sig någonsin här, skall han få på tryne… och det så tändera står som råttekoddar (eller kanske hellre en flugsvärm?) ur käften på e´n, det skall jag bli man för, fräste fjösnissen och stirrade mot katten, som försvann som en oljad blixt. Visst var det skillnad på nissar, precis som bland oss människor, med våra flotta manér och underbetalda tjänstehjon som sliter ut sig för andra. De flesta husbondfolk menade att gårdnissen var snällast, och fjösnissen stygg och elak med sina smala vassa ögon. Men nog gjorde fjösnissen det han kunde, även om han ibland tog i till de grader. Ty blev han ilsken kunde han utan pardon sparka undan mjölkpallen för bondmoran så mjölken rann ut efter golvet, eller lägga krokben för bonden så han for huvudstupa i dyngan. Men mest illa for nog barnen, om de varit elaka mot djuren, då drog han sig inte för att jula upp dem så de rusade gallskrikande därifrån, ja, så´n var´n. Nissar är som trollen ganska ljusskygga, så natten är deras tid, helst kring jul, då nissen blir romantisk och språksam. Så när stjärnorna tindrar och månen lyser vit över snön, sitter Nissen och Mikkel räv på gödselstan och språkar. De gör de ofta, för de äro goda vänner. Och visst är det väl så även med oss människor, att kring juletid blir även vi varma inombords och önskar Guds frid över jorden, en God jul till alla, samt ett Gott nytt år.
Tekst og bilde: Pontus Berglund, Galleri 59.
Pontus Berglund er akvarellmaler og illustratør. Pontus er tvilling, oppvokst blant kunstnere i Göteborg. Han driver ”Galleri 59”, en kunstsalong ved Lommelanda Kulle øst for Strömstad, med egen og andres kunst. Han er representert på Bohusläns museum med åtte store akvareller, og på Strömstads kommunehus. Pontus beundrer forgjengelighetens stillsomme skjønnhet, og menneskets kamp for å overleve.
Kommentarer